FAN HELVETE! 3 ÅR I RAD=/
Hellu!
Det är skillnad på att träffa någon eller bara "träffa" någon, vissa personer jag har träffat genom livet har satt sina spår.
Andra har bara varit som en vindpust för att sedan glida vidare till intet. Det är inte många som verkligen betyder något,
om man nu tittar på dom flickor jag har mött genom åren. Vissa personer minns jag bara pgr av saker som jag gjorde,
dom som är minoritet är dom som med egen kraft gav mig ett sådant intryck att jag känner någon form av känsla när jag tänker på dom. Kan vara både hat, sorg, kärlek eller kanske skratt. Den där Touchén som en person kan ge en, något som berör en. Men som sagt, dom allra flesta seglar bara förbi på lugnt hav, utan att ge någon "Touch".
Något som förunnar mig, är att jag inte känner något starkare intryck efter mamma, visst det har gått många år nu.
Jag var precis fyllda 14 när mamma dog, men jag kan inte minnas så möe av henne. Ibland känns som jag inte
haft någon mor, för jag har glömt hur det känns att ha någon. Men vad fick jag efter henne? Mitt humör? Min charm?
eller kanske den lilla smulan av medkänsla som jag kan känna ibland. Jag kan inte sätta fingret på vilka saker jag
får medkänsla med, kanske när det är saker som relaterar till mig egen smärta, egoist som jag är. För jag känner
inte ofta den känslan, inte allt för ofta. Så skulle min mamma vara stolt över mig? hmm svar nej och åter nej. Jag har aldrig varit den som har tyckt synd om mig själv för att hon dog, eller att jag snackar om det. Alla har vi våra egna kors att bära, likaså som personer på tv som säger att dom vill gå med idol för att deras farmor dog när hon/han var 16 och dom stod jättenära varann. SOOO, är den anledning till att dom ska gå vidare, svar NEJ. Alla dör, det är de mest naturliga som finns. Bär ditt egna kors, och gör det med finess. Jag menar inte att jag inte saknar min mor, det gör jag. Men jag tänker inte så ofta på det. Jag fungerar så som person att det som sker, det sker och det går inte alltid att göra något åt det. Istället för att försöka ändra det som inte går, så lev med det. Så vad har jag kommit fram till, det sista jag fick av min mor var: Att kunna trotsa smärta även hur illa det känns- gör det du själv vill, lev nu för fan vem vet om man lever imorn-och slutligen, ta vad du vill ha, för det enda som kan hindra dig i slutet är döden.
Okej nu har vi kommit fram till dagen, vad sker idag och vad skedde igår?. Igår var en jäklig lugn dag, var ute och gick i skitfan vädret. Isflak i pungen så jävla kallt var det. Tjafsade fram och tillbaka hela dagen med ja,, fy fan säger jag. Men det gör saker enklare för mig, för som sagt! jag är inte den som är den=). Sen missade jag nästan hela Mumien 1, älskar den jue. Jaha idag då?, i tre år i streck har jag kommit på för sent att systemhelvetet är inte öppet idag. I 3 JÄVLA ÅR!!! Hur dum får man vara, för man sitter varje år" Nästa år ska jag inte glömma bort en sådan viktig sak, viktigare än att inte luften tar slut". Men jomenvisst, Ricopundot kommer på kl 8 på kvällen, visst ja Syster emma är inte öppet imorn. Jag slänger mig på luren och ringer Krille. Jag gråter och svär, och han lugnt" Vi får fixar av några andra" Jaha vilka andra?, så nu sitter man där igen. Men det roliga är att det fixar sig varje år=) För om vi ska hem till Krille ikväll som jag hoppas på så får det fan inte bli torrt. Annars kan jag lika gärna sitta och spela quadrapop hela kvällen. Men som sagt vi får se, och ingen Pumpadräkt har jag inte! suck, jag måste ha varit ond i mitt förra liv.
ida var vaken när jag vaknade, det var inte fel. Någon som man kan snackar med när alla andra är döda. Uppskattad, uppskattat=). Men nu ska jag göra nått vettigt,,, hahahaha det trodde ni inte.
klart va vaken :) du e uppskattad av mig me :)
